Sitter nu på vårt lilla men helt ok hotell rum i St George, som är en liten stad i södra Utah. Imorgon ska vi åka till North Rim - Grand Canyon och i morse lämnade vi Las Vegas.

Men jag kanske ska börja från början. Efter Sedona och Flagstaff så åkte vi vidare mot Las Vegas, staden som aldrig sover.
 
På vägen till Vegas passerade vi Hoover Dam som var väldigt spektakulärt. Fullt med bilar och turister men vi åkte igenom allt långsamt. Det var ständiga köer förbi detta ställe, de höll på att bygga en bro förbi hela Hover Dam som vi har fotat. Kanske Sofie eller Jatte fixar och lägger in bilder senare.

Väl framme i Vegas så checkade vi in på Desert Rose som vårt hotell hette. Vårt hotell var jättefint och lagom stort och låg precis bakom The Strip. Hotellrummet var super fint med två sovrum och två badrum, köksdel och ett vardagsrum samt liten balkong med utsikt mot poolen.

Las Vegas var intensivt, pulserande och tok- konstigt, när man skulle gå någonstans som kom man ofta in på ett kasino fast man egentligen skulle någon annanstans, alla vägar leder inte till Venedig utan till casinon i alla fall i Las Vegas!!
Jatte hade lovat tjejerna att åka varje berg-o-dal-bana som vi såg och det fanns en utanför New York hotellet och den åkte de. Sedan fanns en till vid Sahara hotellet och den åkte de med. Jag behövdes som väsk- och kamerabärare som tur var, för jag ville absolut inte åka - feg som man har blivit på gamla dar.

Det var inte så varmt som det brukar i Vegas, tror att den låg på 32 grader om dagarna och det var faktiskt t om molnigt en del av tiden.

Efter första natten skulle vi åka vår helikoptertur till Grand Canyon. Med spänning satte vi oss i första lilla minibussen som hämtade oss på hotellet. Efter en liten runda så fick vi hoppa över i en större buss som tog alla till Boulder City där helikoptrarna avgår ifrån. På bussen kom vi på att vi hade glömt att ta med oss passen eller photo ID som de hade sagt att vi måste ha med oss. Gissa om det blev jobbig stämning, jag, Jatte och Therese hade våra idkort med men inte Sofie. Fast det visade sig sedan att dessa behövde vi aldrig visa.

Och vilken helikopter tur sedan, det var så häftigt! Therese och jag fick sitta längst fram och Jatte och Sofie bak brevid en Per från Texas, som visade sig vara en Norrman som jobbade där. Så vi satt och kommenterade alla häftiga syner på skandinaviska i våra hörlurar. Helikopter kaptenen hade kanske lite tråkigt :-) ?
Vi flög över Hoover Dam och Lake Mead som är en konstgjord sjö med otroligt blått vatten. Efter en stund med vyer över torra landytor, tornar höga berg och häftiga klippformationer upp framför oss och så helt plötsligt är vi över Grand Canyon och West Rim (som denna del heter). Det var helt otroligt vackert och man tappa andan, tyvärr så gick tiden så fort för plötsligt skulle vi gå in för landning nere vid flodbädden vid Colorado River. Där fick vi bubbel och lite snacks med macka.
Helikopter efter helikopter gick in för landning vid samma ställe som oss och när alla hade landat var det dags att åka tillbaka igen. Denna gång flög vi över torra vidder av till synes öde landskap men det bodde lite indianer i små byar här och var i ödemarken på gårdar som såg väldigt öde och torra ut.

Allt som allt tog turen med buss och helikopter ca. 4 timmar. Det var inte billigt men värt pengarna för detta var verkligen en upplevelse. Man hade velat stanna ännu längre nere vid flodbädden men de längre turerna var allt för dyra.

På kvällen så hämtade vi Micha på Las Vegas flygplats (McCarran Airport) - vilken flygplats, det var så mycket folk överallt och plan som landade hela tiden. Las Vegas verkar vara mkt populärt, fast jag tror att det är färre turister än normalt.
Sofie var så otålig och vi var ute i god tid så vi fick vänta ett tag. Så plötsligt så ser vi Micha komma ner för rulltrappan och det var en härligt återseende. Tårarna sprutade och alla var glada.

Vi åkte en liten omväg på Strippen men där var det trafikstockning så vi fick svänga av efter ett kort tag. Micha fick se ändå lite av de tokiga hotellet med alla lampor överallt.

Nej nu har jag skrivit för mycket igen så det är dags att sluta. Vi mår alla i allafall bra och nu ska vi till Wall-Mart för att handla mat och kanske kläder inför Grand Canyon imorgon. Tjejerna har precis kommit upp från hotellets pool och då är det bäst att passa på.



Många kramar från ett skönt och behagligt St. George!